"Modernisera Sverige" stod det på Miljöpartiets valaffischer. Visst låter det framåtriktat och just ....modernt. I en rödgrön allians där socialdemokraterna och vänsterpartiet alltmer upplevdes stå för gårdagens ganska trötta lösningar, så bidrog "Modernisera Sverige" till att Miljöpartiet framstod som friskt, ungdomligt och framtidsinriktat.
Miljöpartiet förknippas inte längre med några romantiska miljömuppar på landet, utan med ultramoderna höghastighetståg och andra högteknologiska lösningar på de ekologiska utmaningarna.
Jag tror att det kan locka en hel del väljare.
Men löser det verkligen problemen?
Ekologisk modernisering är en benämning på en teori som växte fram på 80-talet, och vars grundtanke är att vi inte behöver ett systemskifte för att lösa miljöproblemen. Årtiondena innan hade det vuxit fram en debatt som lyfte fram en motsättning mellan industrialism och miljö. Men nu lanserades alltså "ekologisk modernisering" som hävdade att denna motsättning inte var nödvändig. Ekologisk modernisering kopplas samman med idéer som "grön industrialism" och "hållbar tillväxt". Man erkänner att industrialismen visserligen varit orsak till problemen, men att en grön industrialism är lösningen. Genom att industrisamhället får ett miljöfokus så kan industrialismen fortsätta expandera, den ekonomiska tillväxten kan fortsätta som förut, vår högkonsumerande livsstil kan fortsätta fast vi ska konsumera mer miljövänliga varor som industrin tillhandahåller.
Ekologisk modernisering bygger på aktiva statliga ingripanden och regleringar, vilket gör att den skiljer sig från frihandelsentusiasternas idé om att avreglerade marknader där kapitalismen får sköta sig själv, är det bästa för miljön. Ekologisk modernisering som teori är därmed mer socialdemokratisk till sin natur. Göran Perssons "gröna folkhem" är ett tydligt exempel på ekologisk modernisering. Men också nuvarande miljöpartiets inriktning "Modernisera Sverige". Och faktiskt även regeringen Reinfeldt som ibland (eller i alla fall tidigare när klimatfrågan var inne) talar om att sätta spelregler för företagen. Man kan säga att alla partier idag förespråkar olika varianter av ekologisk modernisering. Skillnaderna ligger bara i hur mycket staten skall styra och hur (piska eller morot, te.x).
Miljöpartiet menar sig utgå från en grön ideologi. Vad denna ideologi skulle bestå i, är dock rätt otydligt. Även om tal om naturens egenvärde kan höra någon sällsynt gång, så är det knappast det som präglar vare sig retorik eller praktisk politik. Snarare är det ekologisk modernisering som är det utmärkande draget för miljöpartiet idag, med tanke på vilket språk som används och vilka lösningar som lyfts fram.
Problemet för Miljöpartiet är bara det att utmärkande för ekologisk moderinsering är att det inte är en grön ideologi. Det är en så kallat grön metod som kan användas av de gamla industriideologierna. Den ekologiska moderinseringens utgångspunkt är att det inte behövs något systemskifte och då knappast heller någon ny ideologi.
Ur detta perspektiv så kan vi se ekologismen som en tydlig kontrast till ekologisk modernisering. Ekologismen grundar sig på övertygelsen att vi behöver ett grönt skifte på många olika nivåer - från ontologiska och etiska till ekonomiska och politiska. Vi behöver en systemförändring där vi finner alternativ till tron på ekonomisk tillväxt, industriell expansion och linjärt framstegstänkande.
Ekologismen vill återigen lyfta fram att det finns en konflikt mellan industrialism och ekologi. Inte det att ekologismen vill stänga ned varenda fabrik, men påvisa att själva de grundtankar som är drivande för industrialismen (såväl traditionell industri som ekologiskt moderniserad industri) är oförenliga med en hållbar värld. Jag tror att tiden är redo för en sådan här mer djupgående diskussion. Överallt träffar jag människor som verkligen börjar tvivla på om vi bara kan köra på som vi har gjort. Människor som börjar ifrågasätta sin egen och andras överkonsumtion och undrar om det finns några andra alternativ för samhället.
Frågan är - Vilka vågar ta dessa människor och deras systemkritiska tvivel på allvar? Vågar Miljöpartiet? Eller har man fullt upp med att försöka måla industrialismen grön?
onsdag 1 december 2010
tisdag 23 november 2010
Sex perspektiv för ett grönt skifte
Vad innebär det gröna skiftet? Jag brukar beskriva det som ett skifte från industrialism till ekologism. Men vad betyder då egentligen ekologism?
I min bok menar jag att teknologiska förändringar visserligen är viktiga men inte tillräckliga för att nå en hållbar värld. Vi behöver ett skifte på många olika nivåer. Det är detta som ekologismen står för. Ett djupgående skifte. Ett ideologiskt skifte.
Men vad är då det unika för ekologismen, som skiljer den från andra politiska ideologier? Jag menar att det grundläggande för ekologismen är dess historiska uppgift att förstå människan ur ett ekologiskt perspektiv, och att förstå naturen ur ett etiskt perspektiv. Detta kan sammanfattas i de två punkter som också är de två första kapitlen i min bok:
1) Ekologismen utgår från en förståelse av att allt hänger samman. Människan är en ekologisk varelse, intimt beroende av natursammanhangen. De mänskliga samhällena och kulturerna är subsystem inom jordens övergripande ekologiska system, och vi behöver utforma våra samhällen utifrån denna insikt. Förståelsen för hur vi påverkar och hur vi påverkas av jordens ekosystem ligger till grund för ekologismens politisk vision om samhället. Jag argumenterar för att ekologismens kunskapssyn behöver vara en pluralistisk kunskapssyn som integrerar vetenskaplig analys med mer platsbaserade, traditionella kunskapsformer.
2) Ekologismen utgår från en bred och djup kärlek till livet. Detta innebär ett etiskt förhållningssätt där moralisk hänsyn ges inte enbart till människor, utan även till våra icke-mänskliga medvarelser. Observera att människor givetvis inkluderas i det etiska perspektivet. Som Arne Naess formulerar det: "Fördjupad omsorg om människorna, utvidgad omsorg till andra än människorna".
Dessa två ovanstående perspektiv menar jag är unika för ekologismen (som en politisk ideologi). Ideologier som socialism och liberalism utformades i en tid då människans intima beroende av naturen ignorerades och då naturen främst betraktades som en själlös resurs och ett objekt att erövra och utvinna "nyttigheter" från. Idag försöker olika politiska ideologier från höger till vänster integrera nya gröna tankar, men problemet är att de i grunden bygger på det industriella, antropocentriska tänkandet. Att på allvar föra in de gröna perspektiven skulle kräva att man dekonstruerar hela sin ideologi. Det är få som vill ta konsekvenserna av detta och resultatet blir istället att "miljötänkandet" hos höger-vänster-idelogierna i de flesta fall stannar vid tunna, urvattnade åtgärder av främst teknisk karaktär.
Ekologismens perspektiv är länkat till maktrelationer mellan människa-natur, men också till maktrelationer mellan olika mänskliga sociala grupper. Därmed så behöver ekologismen en förståelse för makt och maktrelationer. Detta är det tredje perspektivet, och det tredje kapitlet i min bok:
3) Ekologismen förstår maktrelationer vad gäller kön, klass och etnicitet som intimt förknippade med den ekologiska förstörelsen. Idén om att dominera naturen bygger på samma sorts tänkande som skapat strukturer av dominans och ojämlikhet mellan människor. Dessutom är den ekologiska frågan kopplad till kön, klass och etnicitet på det viset att de som rent konkret bär den största skulden för dagens miljöproblem är män i den rika, industrialiserade världen i väst.
Om vi då antar dessa ovan nämnda perspektiv som ekologismens utgångspunkt, vad betyder det då för hur vi bör utforma våra samhällen? Jo, ganska mycket, eftersom hela vår samhällsmodell utgår från ett antropocentriskt (människocentrerat) tänkande. Därmed är ekologismen i sin kärna djupt system- och samhällskritisk, och för fram nya visioner om samhället, om politik och ekonomi. Detta beskriver jag i kapitel fyra och fem i min bok:
4) Ekologismen för fram förslag på nya former av vitaliserad demokrati. Det är en demokrati som kompletterar representation med deltagardemokrati och direktdemokrati, och som låter jordens röster höras. Utgångspunkten är att alla de som är potentiellt påverkade av en risk skall ha en meningsfull möjlighet att delta eller annars bli representerade i skapandet av den politik och de beslut som skapar denna risk. Alla skall ha denna möjlighet, oavsett social klass, kön, geografisk härkomst, nationalitet, generation eller art.
5) Ekologismen utmanar idén om ekonomisk tillväxt. Istället för ett ekonomiskt system som är beroende av en ständigt accelererande tillväxt söker man andra sätt att utforma ekonomier som är mer varsamma och ekologiskt lyhörda. Dessa nya gröna ekonomier sätter livet i centrum, snarare än pengar och BNP. Begrepp som permakultur och bioregionalism ses som fruktbara utgångspunkter.
Slutligen menar jag att för att förstå ekologismen och det gröna skiftet behövs också ett andligt/existentiellt perspektiv. Vi behöver en kulturell förnyelse som utmanar konsumtionskulturens rätt ensidiga recept på lycka. Detta är det sjätte och sista perspektivet som också utgör det sista kapitlet i min bok:
6) Ekologismen förstår dagens situation utifrån en existentiell synvinkel. Industrisamhället och konsumtionssamhället har skapat en tillvaro som går allt hastigare, blir alltmer fragmenterad, ytlig och individualistisk. Därmed frustreras många gånger våra djupt liggande behov av samhörighet, helhet och djup. När naturen blir ett objekt att konsumera förlorar vi steg för steg möjligheten till besjälade relationer till de medvarelser vi delar planeten med. Ekologismen lyfter fram existentiella värden som länge blivit åsidosatta i det moderna samhället: långsamhet, frivillig enkelhet och den spirituella erfarenheten av det större sammanhang vi är en del av.
Läs en mer ingående beskrivning av de sex punkterna här.
I min bok menar jag att teknologiska förändringar visserligen är viktiga men inte tillräckliga för att nå en hållbar värld. Vi behöver ett skifte på många olika nivåer. Det är detta som ekologismen står för. Ett djupgående skifte. Ett ideologiskt skifte.
Men vad är då det unika för ekologismen, som skiljer den från andra politiska ideologier? Jag menar att det grundläggande för ekologismen är dess historiska uppgift att förstå människan ur ett ekologiskt perspektiv, och att förstå naturen ur ett etiskt perspektiv. Detta kan sammanfattas i de två punkter som också är de två första kapitlen i min bok:
1) Ekologismen utgår från en förståelse av att allt hänger samman. Människan är en ekologisk varelse, intimt beroende av natursammanhangen. De mänskliga samhällena och kulturerna är subsystem inom jordens övergripande ekologiska system, och vi behöver utforma våra samhällen utifrån denna insikt. Förståelsen för hur vi påverkar och hur vi påverkas av jordens ekosystem ligger till grund för ekologismens politisk vision om samhället. Jag argumenterar för att ekologismens kunskapssyn behöver vara en pluralistisk kunskapssyn som integrerar vetenskaplig analys med mer platsbaserade, traditionella kunskapsformer.
2) Ekologismen utgår från en bred och djup kärlek till livet. Detta innebär ett etiskt förhållningssätt där moralisk hänsyn ges inte enbart till människor, utan även till våra icke-mänskliga medvarelser. Observera att människor givetvis inkluderas i det etiska perspektivet. Som Arne Naess formulerar det: "Fördjupad omsorg om människorna, utvidgad omsorg till andra än människorna".
Dessa två ovanstående perspektiv menar jag är unika för ekologismen (som en politisk ideologi). Ideologier som socialism och liberalism utformades i en tid då människans intima beroende av naturen ignorerades och då naturen främst betraktades som en själlös resurs och ett objekt att erövra och utvinna "nyttigheter" från. Idag försöker olika politiska ideologier från höger till vänster integrera nya gröna tankar, men problemet är att de i grunden bygger på det industriella, antropocentriska tänkandet. Att på allvar föra in de gröna perspektiven skulle kräva att man dekonstruerar hela sin ideologi. Det är få som vill ta konsekvenserna av detta och resultatet blir istället att "miljötänkandet" hos höger-vänster-idelogierna i de flesta fall stannar vid tunna, urvattnade åtgärder av främst teknisk karaktär.
Ekologismens perspektiv är länkat till maktrelationer mellan människa-natur, men också till maktrelationer mellan olika mänskliga sociala grupper. Därmed så behöver ekologismen en förståelse för makt och maktrelationer. Detta är det tredje perspektivet, och det tredje kapitlet i min bok:
3) Ekologismen förstår maktrelationer vad gäller kön, klass och etnicitet som intimt förknippade med den ekologiska förstörelsen. Idén om att dominera naturen bygger på samma sorts tänkande som skapat strukturer av dominans och ojämlikhet mellan människor. Dessutom är den ekologiska frågan kopplad till kön, klass och etnicitet på det viset att de som rent konkret bär den största skulden för dagens miljöproblem är män i den rika, industrialiserade världen i väst.
Om vi då antar dessa ovan nämnda perspektiv som ekologismens utgångspunkt, vad betyder det då för hur vi bör utforma våra samhällen? Jo, ganska mycket, eftersom hela vår samhällsmodell utgår från ett antropocentriskt (människocentrerat) tänkande. Därmed är ekologismen i sin kärna djupt system- och samhällskritisk, och för fram nya visioner om samhället, om politik och ekonomi. Detta beskriver jag i kapitel fyra och fem i min bok:
4) Ekologismen för fram förslag på nya former av vitaliserad demokrati. Det är en demokrati som kompletterar representation med deltagardemokrati och direktdemokrati, och som låter jordens röster höras. Utgångspunkten är att alla de som är potentiellt påverkade av en risk skall ha en meningsfull möjlighet att delta eller annars bli representerade i skapandet av den politik och de beslut som skapar denna risk. Alla skall ha denna möjlighet, oavsett social klass, kön, geografisk härkomst, nationalitet, generation eller art.
5) Ekologismen utmanar idén om ekonomisk tillväxt. Istället för ett ekonomiskt system som är beroende av en ständigt accelererande tillväxt söker man andra sätt att utforma ekonomier som är mer varsamma och ekologiskt lyhörda. Dessa nya gröna ekonomier sätter livet i centrum, snarare än pengar och BNP. Begrepp som permakultur och bioregionalism ses som fruktbara utgångspunkter.
Slutligen menar jag att för att förstå ekologismen och det gröna skiftet behövs också ett andligt/existentiellt perspektiv. Vi behöver en kulturell förnyelse som utmanar konsumtionskulturens rätt ensidiga recept på lycka. Detta är det sjätte och sista perspektivet som också utgör det sista kapitlet i min bok:
6) Ekologismen förstår dagens situation utifrån en existentiell synvinkel. Industrisamhället och konsumtionssamhället har skapat en tillvaro som går allt hastigare, blir alltmer fragmenterad, ytlig och individualistisk. Därmed frustreras många gånger våra djupt liggande behov av samhörighet, helhet och djup. När naturen blir ett objekt att konsumera förlorar vi steg för steg möjligheten till besjälade relationer till de medvarelser vi delar planeten med. Ekologismen lyfter fram existentiella värden som länge blivit åsidosatta i det moderna samhället: långsamhet, frivillig enkelhet och den spirituella erfarenheten av det större sammanhang vi är en del av.
Läs en mer ingående beskrivning av de sex punkterna här.
torsdag 18 november 2010
Varför benämningen ekologism?
Ekologism. Varför sätta en sån etikett på det gröna skiftet? Många känner sig kanske ovana vid ordet. Finns det inget som beskriver det nya "gröna" perspektivet på ett bättre sätt?
Jag använder mig själv ibland av termer som grön ideologi och grönt tänkande. Samtidigt börjar det bli alltmer problematiskt, då det finns ett helt spektrum av idériktningar som kallar sig "gröna". Man kan lägga in mycket i ordet "grön". Det är ju till syvene och sist bara en färg, om än för många laddad med starka symbolvärden. När man talar om "grönt" i ett politiskt sammanhang så tänker väl de flesta på miljöfrågor i någon mening, men så värst längre kommer man inte i enigheten. Det finns de som talar om "grön kapitalism" och de som talar om "grön socialism". Och många andra varianter av "grönt". Därför kan det vara svårt att enbart använda sig av benämningen "grön ideologi". Det säger för lite.
En del föredrar ordet ekosofi. Det ger i mitt tycke en klarare riktning än "grönt". Begreppet ekosofi myntades av den norske filosofen Arne Naess och han valde medvetet detta ord istället för ekologism. Han ansåg att en "-ism" betecknade ett slutet tankesystem medan en "-sofi" betecknade ett mer öppet sökande. Jag tycker själv mycket om ordet ekosofi och använder det gärna. Men det har fått karaktären av en livsfilosofisk och psykologisk inriktning, snarare än en politisk och samhällsinriktad. Därför känns ordet ekosofi alltför begränsat för att beskriva den genomgripande process som jag syftar på med det gröna skiftet. Jag skulle nog se ekosofin som just de filosofiska, psykologiska och existentiella dimensionerna av det gröna skiftet. Men som helhet så föredrar jag att beskriva det gröna skiftet som en process från industrialism till ekologism.
Men hur är det då med "ismer". Är de slutna och statiska? Ja, risken finns ju alltid. Speciellt om man som människa börjar identifiera sig med en enda "ism", och tror att denna ensam skall ge en fullödig förklaring av världen och vilken riktning samhället bör ta. Men vi kan också se att olika ismer inte alls behöver uppfattas som rigida och statiska. Tvärtom så ser vi inom många ismer (tex feminismen) en ständig dynamisk utveckling.
Många idag är tveksamma till olika ismer och ideologier och menar att vi klarar oss bättre utan dem. Men detta ser jag som ett sätt att lura sig själv. Vårt tänkande uppstår inte avskärmat från omvärlden utan växer fram i ett socialt sammanhang, som är präglat av olika ideologier. Det går inte att stå fri från ideologier. De som hävdar att de gör de är istället ofta de som okritiskt och omedvetet följer rådande föreställningar.
Jag ser ekologismen som en ideologi som kan tillföra viktiga perspektiv, men utan att göra anspråk på att vara den enda giltiga eller "rätta" ideologin. Ekologismen är ett perspektiv som förhoppningsvis kan användas, men bör inte blint följas. Att det är en "ism" betyder att det är ett sammanhållet tänkande, även om det är öppet och föränderligt. Det är en berättelse om människan, samhället och naturen som är radikalt annorlunda de berättelser som vi levt med de senaste århundradena i det industrialiserade samhället. Ekologismens berättelse är en livsavgörande berättelse, och det är oerhört angeläget att den får höras. Men det är givetvis inte den enda giltiga berättelsen.
En del tycker att ordet ekologism är för begränsande på grund av att namnet enbart betonar det ekologiska tänkandet. Det "gröna" är så mycket mer än bara miljöfrågor.
På detta vill jag svara både ja och nej. Visst finns det så mycket mer än miljöfrågor som ingår i en grön ideologi och politik, men vi kommer inte ifrån det ekologiska perspektivet som helt fundamentalt. Ekologismen kan integrera många olika frågor, och kan hämta inspiration från andra ideologier som liberalism, socialism, anarkism, konservatism, osv. Men det unikt "gröna", det som gör det till en egen ideologi är ändå det ekologiska perspektivet, menar jag. Dels en grundläggande ekologisk insikt om hur allting är sammanvävt i ömsesidiga beroenden med människan som en del av naturen, dels det etiska perspektivet att även det icke-mänskliga ges moralisk hänsyn. Det ekologiska perspektivet kan inte heller begränsas till "miljöfrågor" utan handlar om en helhetssyn på relationer. Utifrån detta perspektiv blir benämningen ekologism den mest träffande beskrivningen av det gröna tänkandet.
Det är också därför jag valt att använda just ordet ekologism. I alla fall för tillfället. Men det kanske ändras. Det centrala och viktiga är i slutändan inte vilken benämning vi använder, utan att vi förhåller oss till "vad-vi-nu-väljer-att-kalla-det" på ett kreativt, öppet och dynamiskt sätt.
Jag använder mig själv ibland av termer som grön ideologi och grönt tänkande. Samtidigt börjar det bli alltmer problematiskt, då det finns ett helt spektrum av idériktningar som kallar sig "gröna". Man kan lägga in mycket i ordet "grön". Det är ju till syvene och sist bara en färg, om än för många laddad med starka symbolvärden. När man talar om "grönt" i ett politiskt sammanhang så tänker väl de flesta på miljöfrågor i någon mening, men så värst längre kommer man inte i enigheten. Det finns de som talar om "grön kapitalism" och de som talar om "grön socialism". Och många andra varianter av "grönt". Därför kan det vara svårt att enbart använda sig av benämningen "grön ideologi". Det säger för lite.
En del föredrar ordet ekosofi. Det ger i mitt tycke en klarare riktning än "grönt". Begreppet ekosofi myntades av den norske filosofen Arne Naess och han valde medvetet detta ord istället för ekologism. Han ansåg att en "-ism" betecknade ett slutet tankesystem medan en "-sofi" betecknade ett mer öppet sökande. Jag tycker själv mycket om ordet ekosofi och använder det gärna. Men det har fått karaktären av en livsfilosofisk och psykologisk inriktning, snarare än en politisk och samhällsinriktad. Därför känns ordet ekosofi alltför begränsat för att beskriva den genomgripande process som jag syftar på med det gröna skiftet. Jag skulle nog se ekosofin som just de filosofiska, psykologiska och existentiella dimensionerna av det gröna skiftet. Men som helhet så föredrar jag att beskriva det gröna skiftet som en process från industrialism till ekologism.
Men hur är det då med "ismer". Är de slutna och statiska? Ja, risken finns ju alltid. Speciellt om man som människa börjar identifiera sig med en enda "ism", och tror att denna ensam skall ge en fullödig förklaring av världen och vilken riktning samhället bör ta. Men vi kan också se att olika ismer inte alls behöver uppfattas som rigida och statiska. Tvärtom så ser vi inom många ismer (tex feminismen) en ständig dynamisk utveckling.
Många idag är tveksamma till olika ismer och ideologier och menar att vi klarar oss bättre utan dem. Men detta ser jag som ett sätt att lura sig själv. Vårt tänkande uppstår inte avskärmat från omvärlden utan växer fram i ett socialt sammanhang, som är präglat av olika ideologier. Det går inte att stå fri från ideologier. De som hävdar att de gör de är istället ofta de som okritiskt och omedvetet följer rådande föreställningar.
Jag ser ekologismen som en ideologi som kan tillföra viktiga perspektiv, men utan att göra anspråk på att vara den enda giltiga eller "rätta" ideologin. Ekologismen är ett perspektiv som förhoppningsvis kan användas, men bör inte blint följas. Att det är en "ism" betyder att det är ett sammanhållet tänkande, även om det är öppet och föränderligt. Det är en berättelse om människan, samhället och naturen som är radikalt annorlunda de berättelser som vi levt med de senaste århundradena i det industrialiserade samhället. Ekologismens berättelse är en livsavgörande berättelse, och det är oerhört angeläget att den får höras. Men det är givetvis inte den enda giltiga berättelsen.
En del tycker att ordet ekologism är för begränsande på grund av att namnet enbart betonar det ekologiska tänkandet. Det "gröna" är så mycket mer än bara miljöfrågor.
På detta vill jag svara både ja och nej. Visst finns det så mycket mer än miljöfrågor som ingår i en grön ideologi och politik, men vi kommer inte ifrån det ekologiska perspektivet som helt fundamentalt. Ekologismen kan integrera många olika frågor, och kan hämta inspiration från andra ideologier som liberalism, socialism, anarkism, konservatism, osv. Men det unikt "gröna", det som gör det till en egen ideologi är ändå det ekologiska perspektivet, menar jag. Dels en grundläggande ekologisk insikt om hur allting är sammanvävt i ömsesidiga beroenden med människan som en del av naturen, dels det etiska perspektivet att även det icke-mänskliga ges moralisk hänsyn. Det ekologiska perspektivet kan inte heller begränsas till "miljöfrågor" utan handlar om en helhetssyn på relationer. Utifrån detta perspektiv blir benämningen ekologism den mest träffande beskrivningen av det gröna tänkandet.
Det är också därför jag valt att använda just ordet ekologism. I alla fall för tillfället. Men det kanske ändras. Det centrala och viktiga är i slutändan inte vilken benämning vi använder, utan att vi förhåller oss till "vad-vi-nu-väljer-att-kalla-det" på ett kreativt, öppet och dynamiskt sätt.
onsdag 17 november 2010
Kris och möjlighet.
Kriser skakar världen. Finanskris, klimatkris, livsmedelskris,oljekris, kris för den biologiska mångfalden. För att nämna några. Alla är de, som jag ser det, uttryck för en djupare global systemkris som vår moderna civilisation befinner sig i. Vad gör regeringarna och politikerna? De försöker lappa och laga. De tror att vi kan fortsätta som förut, med några små justeringar.
Samtidigt finner vi på andra änden av skalan de - visserligen ganska marginella grupper - som cyniskt och svartsynt ser framför sig samhällets oundvikliga kollaps. Mörka dystopier målas upp om hur vår civilisation och kanske hela mänskligheten går mot undergång.
Jag tror att situationen vi befinner oss i är mycket allvarlig och att vi behöver systemförändringar. Men jag tror också att det är en kris med stora möjligheter. Den kan öppna vägen för nya sätt att leva, nya värderingar, nya perspektiv. Jag tror inte heller som cynikerna att alla våra samhällsinstitutioner är dömda till undergång. Snarare ser jag potentialen i en grundläggande reformering av dem utifrån radikala och ekologiska principer. Den norske filosofen och ekosofne, Arne Naess skrev en gång att riktningen är revolutionär men stegen är reformistiska.
Den förvandling - det gröna skifte - jag tror vi behöver, är ett skifte på många olika plan. Jag har beskrivit det som ett skifte från industrialism till ekologism. Från en grå, industriellt baserad ideologi till ett grönt tänkande.
I denna blogg kommer jag framöver ge tankar och perspektiv på teman som anknyter till det skifte som vi står inför.
Samtidigt finner vi på andra änden av skalan de - visserligen ganska marginella grupper - som cyniskt och svartsynt ser framför sig samhällets oundvikliga kollaps. Mörka dystopier målas upp om hur vår civilisation och kanske hela mänskligheten går mot undergång.
Jag tror att situationen vi befinner oss i är mycket allvarlig och att vi behöver systemförändringar. Men jag tror också att det är en kris med stora möjligheter. Den kan öppna vägen för nya sätt att leva, nya värderingar, nya perspektiv. Jag tror inte heller som cynikerna att alla våra samhällsinstitutioner är dömda till undergång. Snarare ser jag potentialen i en grundläggande reformering av dem utifrån radikala och ekologiska principer. Den norske filosofen och ekosofne, Arne Naess skrev en gång att riktningen är revolutionär men stegen är reformistiska.
Den förvandling - det gröna skifte - jag tror vi behöver, är ett skifte på många olika plan. Jag har beskrivit det som ett skifte från industrialism till ekologism. Från en grå, industriellt baserad ideologi till ett grönt tänkande.
I denna blogg kommer jag framöver ge tankar och perspektiv på teman som anknyter till det skifte som vi står inför.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)